Njurprover: kreatinin, eGFR och varför ett enda värde inte räcker

Vad ingår i njurprover?

Njurprover i blodet består oftast av kreatinin, ibland cystatin C, och ett eGFR, en uppskattad filtrationshastighet som laboratoriet räknar fram automatiskt. Till dem läggs ofta urea och salterna som njurarna håller i balans, som natrium och kalium. Ett urinprov, kvoten mellan albumin och kreatinin i urinen, hör också till en ordentlig kontroll av njurarna. Exakt vilka rader som finns varierar, så utgå från ditt eget provsvar.

Bokstäverna framför analysen, som P-Kreatinin eller S-Kreatinin, anger bara om provet mätts i plasma eller serum. Det spelar enligt 1177 ingen roll för kreatininvärdet.

Raderna läses som en grupp, aldrig en i taget. Kreatinin, cystatin C och eGFR beskriver filtrationen, urinprovet visar om äggviteämnen läcker ut, och salterna beskriver balansen som njurarna upprätthåller.

Kreatinin speglar musklerna lika mycket som njurarna

Kreatinin bildas i musklerna och lämnar kroppen genom njurarna. Halten i blodet beror därför på två saker: hur bra njurarna rensar bort det, och hur mycket muskler som producerar det. 1177 anger referensintervallet till ungefär 40–90 µmol/L för kvinnor och 50–100 µmol/L för män.

Den andra halvan förklarar provsvar som annars verkar motsägelsefulla. En kraftigt byggd ung man och en liten äldre kvinna med exakt samma njurfunktion får inte samma kreatinin. Läkemedelsboken skriver rent ut att ett kreatinin inom referensintervallet kan motsvara allt från normal till halverad njurfunktion, beroende på vem som undersöks.

Även en enda måltid räknas. 1177 skriver att kreatinin tillfälligt kan öka om du ätit mycket kött, särskilt kokt kött. Enligt de internationella njurriktlinjerna kan en enda måltid med tillagat kött eller fisk höja kreatinin med ungefär 20 µmol/L, tillräckligt för att sänka eGFR med runt 20 enheter, och att vänta minst 12 timmar efter en sådan måltid undviker effekten.

Det är också därför referensintervallen skiljer sig mellan kvinnor och män, och därför ett kreatinin i övre delen av intervallet hos någon med lite muskler förtjänar mer uppmärksamhet än samma siffra hos någon med mycket.

eGFR räknas fram, och Sverige har egna formler

Det eGFR som står på ditt provsvar har inte mätts. Det räknas fram ur kreatinin eller cystatin C tillsammans med ålder och kön, och anges i mL/min/1,73 m², det vill säga omräknat till en normalstor vuxen med 1,73 kvadratmeter kroppsyta. De flesta svenska sjukhuslaboratorier svarar ut värdet automatiskt.

Sverige använder sedan länge formler som bygger på mätningar av njurfunktionen hos svenska patienter: den reviderade Lund–Malmö-formeln för kreatinin och CAPA-formeln för cystatin C. Den reviderade Lund–Malmö-formeln togs fram ur 850 svenska patienter vars filtration mättes med johexolclearance. Siffran på ett svenskt provsvar är därför inte alltid räknad på samma sätt som i en amerikansk artikel.

Cystatin C påverkas bara försumbart av kön och muskelmassa. Läkemedelsboken återger en genomgång från SBU som visade att medelvärdet av ett eGFR från kreatinin och ett från cystatin C ger en säkrare uppskattning än vart och ett för sig. I ett stort svenskt material stämde de två överens i bara 45 procent av undersökningarna, och när de skiljer sig mycket letar man efter felkällor, oftast ovanligt mycket eller lite muskler.

Följden är praktisk: eGFR är utmärkt för att följa en trend men dåligt för att läsa en enskild decimal. Två värden från olika laboratorier, eller från olika formler, är inte direkt jämförbara. Ett trappsteg i din kurva när du bytte laboratorium hör till metoden, inte till dina njurar.

Vad är ett normalt eGFR för din ålder?

eGFR sjunker med åldern, även hos den som inte har någon njursjukdom. Läkemedelsboken anger 90–130 mL/min/1,73 m² hos yngre och en nedgång på ungefär 10 enheter per tioårsperiod efter 40 års ålder. 1177 skriver att den som är under 50 år och har friska njurar förväntas ha ett eGFR över 80, och att ett eGFR under 60 hos personer över 60 år kan visa att njurarna inte fungerar som de ska.

Det är här intervallen vilseleder mest. Vart och ett lämnar ungefär 1 av 20 friska personer utanför sig på ett enskilt prov, och en enda gräns för alla åldrar speglar inte den långsamma nedgången. Ett eGFR på 85 hos en sjuttioåring är något annat än samma siffra hos en tjugofemåring. Läkemedelsboken nämner också att filtrationen varierar under dygnet och att ansträngning och rökning tillfälligt sänker den.

Ett enda värde är aldrig kronisk njursjukdom

Ett enstaka sänkt eGFR är ett fynd, inte en diagnos. Kronisk njursjukdom kräver avvikelser som har funnits i mer än tre månader, i regel ett eGFR under 60 eller albumin i urinen, kvar vid upprepade prover. Region Stockholms vårdprogram betonar att eGFR ska tas om innan någon remitteras, eftersom enstaka värden kan svänga mycket.

Urinen väger lika tungt som blodet. Albumin i urinen kan visa en njurskada medan eGFR fortfarande ser normalt ut, och i Sverige anges kvoten i mg/mmol: från 3 mg/mmol räknas den som förhöjd enligt KDIGO-klassningen.

Det omvända är lika sant: tidig njursjukdom är vanlig och tyst. Region Stockholms vårdprogram uppskattar att ungefär 10 procent av befolkningen i Sverige har någon form av kronisk njursjukdom. I en studie av över en miljon vuxna i Stockholmsregionens vård hade drygt 6 procent ett eGFR under 60, 28 procent bland dem över 75 år. Bara 27 procent av dem med sänkt njurfunktion hade fått lämna ett urinprov för albumin på två år, och 12 procent hade fått diagnosen registrerad. Har du diabetes eller högt blodtryck, fråga om din kontroll också omfattar urinprovet.

Urea, kalium och resten av proverna

Urea stiger vid vätskebrist och vid proteinrik kost, inte bara vid nedsatt njurfunktion. Det läses tillsammans med kreatinin snarare än ensamt, och förhållandet mellan de två säger något som inget av dem säger på egen hand.

Salterna i samma provtagning beskriver balansen som njurarna upprätthåller: natrium, kalium och ibland bikarbonat. De rör sig av många skäl, bland annat flera vanliga läkemedel. Region Stockholms vårdprogram varnar särskilt för att antiinflammatoriska värktabletter av NSAID-typ kan försämra njurfunktionen, framför allt vid uttorkning eller tillsammans med vissa blodtrycksläkemedel. Berätta därför om alla läkemedel du tar när proverna bedöms.