Lipidstatus och blodfetter: vad ingår, och vad ska värdena ligga på?

Vad lipidstatus mäter

Lipidstatus mäter blodfetterna: totalkolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider. Många provsvar lägger till non-HDL-kolesterol, som helt enkelt är totalkolesterol minus HDL: en beräkning ur samma rör, inte ett extra prov.

Även LDL är ofta en beräkning. Hos Karolinska Universitetslaboratoriet räknas LDL fram med Friedewalds formel ur totalkolesterol, HDL och triglycerider, och beräkningen görs inte om triglyceriderna är över 4,0 mmol/L. Bokstäverna före namnet säger hur provet togs: P- betyder plasma, fP- plasma från någon som fastat.

Fyra eller fem rader, och de läses inte på samma sätt. Triglycerider och HDL beter sig som vanliga laboratorievärden. LDL gör det oftast inte: det jämförs med ett mål som beror på dig snarare än på laboratoriet.

Raden som är ett mål, inte ett intervall

Totalkolesterol, HDL och triglycerider redovisas mot intervall. LDL bedöms mot ett mål, och målet beror på din risk för hjärt-kärlsjukdom. Läkemedelsboken anger LDL under 1,4 mmol/L vid mycket hög risk, under 1,8 vid hög risk och under 2,6 vid måttlig risk, och de europeiska riktlinjerna från 2019 anger under 3,0 mmol/L vid låg risk. Risken bedöms med hjälp av ålder, kön, blodtryck, rökning och blodfetter, och non-HDL-kolesterol används i riskmodellen SCORE2.

Därför kan två personer ha samma LDL, den ena markerad och den andra inte, och båda provsvaren vara rätt. Ta ett LDL på 4,30 mmol/L hos en 55-åring: det ligger inom referensintervallet 2,0–5,3 mmol/L som Karolinska använder för vuxna över 50, men långt över målet under 3,0 för någon med låg risk.

Står det ett intervall vid LDL på ditt provsvar, läs det som laboratoriets utgångsläge och inte som ditt mål. Siffran som gäller för dig kommer från samtalet med läkaren, inte från papperet.

Måste man fasta inför lipidstatus?

Oftast inte. Sedan 2021 rekommenderar Equalis expertgrupp, som arbetar för att svenska laboratorier ska svara lika, att lipidstatus kan tas utan att du fastar. Läkemedelsboken skriver att fasteprov inte är nödvändigt vid rutinmässig provtagning, men råder dig att undvika en fet måltid före provet. Samma linje finns i ett europeiskt konsensus från 2016.

Skälet är hur liten skillnaden är. Efter en vanlig måltid stiger triglyceriderna i genomsnitt högst 0,3 mmol/L, medan totalkolesterol och LDL sjunker högst 0,2 mmol/L. HDL och lipoprotein(a) påverkas inte. Värden med och utan fasta förutsäger hjärt-kärlsjukdom lika bra, och eftersom större delen av dygnet tillbringas efter en måltid speglar ett prov utan fasta vardagen minst lika väl.

Alla följer ändå inte samma rutin. Karolinska skriver att fasteprov rekommenderas men inte är obligatoriskt, och vissa mottagningar ber fortfarande om fastande prov inför lipidstatus. Har du fått en instruktion är det den som gäller för ditt prov. Ett nytt prov efter fasta rekommenderas också om triglyceriderna utan fasta är 4,0 mmol/L eller högre.

Hur raderna hänger ihop

Triglyceriderna är den rad som påverkas mest av vad du gjorde i går: en måltid höjer dem, och det gör också alkohol kvällen innan. Ett enstaka förhöjt triglycerid på ett prov utan fasta är sällan det fynd det ser ut att vara.

HDL rör sig långsamt och störs inte av en måltid. Det är också en rad där rökning syns: i en studie där deltagarna delades in efter hur mycket de rökte hade rökarna högre totalkolesterol, triglycerider och LDL och lägre HDL, mest uttalat hos dem som rökte mycket.

Non-HDL-kolesterol, som står på många provsvar, samlar allt kolesterol som bärs av de partiklar som kan lagras in i kärlväggen. Equalis rekommenderar att det redovisas, och det europeiska konsensuset föreslår att ett värde på 3,9 mmol/L eller högre utan fasta markeras.

Varför markeringarna skiljer sig mellan provsvar

Markeringen bredvid en blodfettsrad beror på vilken gräns laboratoriet valt, inte på ett enda universellt normalvärde. De flesta svenska regioner använder de nordiska referensintervallen från NORIP, som bygger på friska vuxna: för totalkolesterol till exempel 3,9–7,8 mmol/L från 50 år, för HDL 1,0–2,7 hos kvinnor och 0,80–2,1 hos män, och för triglycerider 0,45–2,6 mmol/L. Det europeiska konsensuset föreslår i stället att markera önskvärda nivåer: triglycerider från 2,0 mmol/L utan fasta, totalkolesterol från 5,0, LDL från 3,0 och HDL vid 1,0 eller lägre. Olika laboratorier skriver olika gränser, och samma värde kan vara markerat på ett provsvar men inte på ett annat.

Läkemedelsboken lägger till två riskgränser som inte är mål: triglycerider över 1,7 mmol/L och HDL under 1,0 mmol/L hos män eller under 1,2 hos kvinnor tyder på ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

När ska man höra av sig om sina blodfetter?

Några värden betyder något i sig, oavsett hur resten av din risk ser ut. De här är värda ett direkt samtal med din läkare snarare än att vänta till nästa rutinbesök.

Vad lipidstatus inte säger

Det mäter inte hur dina blodkärl mår. Det mäter ämnen som under många år bidrar till kärlens tillstånd. Ett enskilt prov är en punkt på en linje som blir meningsfull först när du har flera.

Och det säger ingenting om resten av din risk: blodtryck, rökning, diabetes, ärftlighet och ålder väger tungt utan att någon blodfettsrad kan visa det, och just därför är LDL-målet personligt. Familjär hyperkolesterolemi, där LDL är högt hela livet, förekommer hos ungefär 1 av 300 och är ett skäl till att släktens historia hör hemma i samtalet.

Hur ofta ska blodfetterna kontrolleras?

Det finns inget fast nationellt intervall för friska. Läkemedelsboken beskriver i stället vilka som bör få ett lipidstatus: personer med hjärt-kärlsjukdom, personer med till exempel diabetes eller njursvikt, släktingar till någon med tidig hjärt-kärlsjukdom eller känd blodfettsrubbning, personer som vill få sin risk bedömd och den som har börjat med kolesterolsänkande läkemedel. Behandlas du sätter din läkare rytmen, och samma laboratorium gör utvecklingen lättare att följa.