Blodprover när du är gravid: vilka tas, och hur läser du svaren?

Vilka blodprover tas, och i vilken vecka?

Socialstyrelsens nationella basprogram anger vilka prover alla gravida bör erbjudas, och varje region gör sina egna rutiner utifrån det. Därför kan ordningen skilja sig lite mellan barnmorskemottagningar, men innehållet är i stort sett detsamma i hela landet.

En del prover tas med ett stick i fingret, till exempel Hb och P-glukos. Andra tas i armvecket. Enligt Region Stockholms riktlinjer erbjuds inskrivningen i graviditetsvecka 6–8, och prover som TSH och ferritin bör tas i samband med besöket så att en eventuell behandling kan börja snabbt.

Besöken brukar ske ungefär en gång i månaden fram till vecka 30 och blir sedan tätare. Flera av proverna tas alltså vid besök du ändå har bokade, och många av dem behöver du inte förbereda dig för. Efter förlossningen mäts Hb igen vid eftervårdsbesöket.

Hb och järn: varför blodvärdet sjunker

Under graviditeten ökar blodets mängd, och den flytande delen ökar mer än de röda blodkropparna. Blodet blir alltså lite mer utspätt, och därför sjunker Hb hos de flesta. Ett Hb som skulle markeras som lågt hos en kvinna som inte är gravid kan vara helt väntat nu.

Gränsen för blodbrist är därför lägre. 1177:s kunskapsstöd för vårdpersonal återger WHO:s gräns för gravida, under 110 g/L, mot 120 hos andra kvinnor. En internationell analys från 2024 kom fram till ungefär 110 g/L under första trimestern och 106 under andra. Står 112 g/L på ditt provsvar i vecka 20 är det alltså inte självklart blodbrist, även om laboratoriets vanliga intervall börjar högre.

Ferritin, måttet på järnförråden, tas tidigt för att barnmorskan ska kunna se om järnet räcker innan Hb hinner sjunka. Ett lågt ferritin med normalt Hb är vanligt, och det är just därför provet tas. Hur Hb och de andra raderna på ett blodstatus läses förklaras på en egen sida.

Trombocyter och sköldkörtel: två rader med egna regler

Trombocyterna, blodplättarna, minskar ofta lite under graviditeten. I en amerikansk studie av över 4 500 okomplicerade graviditeter låg 9,9 procent under 150 ×10⁹/L vid förlossningen, medan bara 1,0 procent någon gång hade under 100. Ett lätt sänkt värde i slutet av graviditeten är alltså vanligt, men ett värde som sjunker snabbt eller lågt ska alltid bedömas av läkare.

Sköldkörteln arbetar hårdare när du är gravid, och TSH sjunker oftast under första trimestern. Därför tas TSH och fritt T4 tidigt. Den amerikanska tyreoideaföreningens riktlinje rekommenderar intervall som är anpassade efter trimester, och föreslår en övre gräns runt 4,0 mU/L när laboratoriet inte har några egna. Läs mer om sköldkörtelprover i allmänhet.

Infektionsproverna: vad ett positivt svar leder till

Proverna för hiv, hepatit B och syfilis tas för att en infektion som du kanske inte märker ska kunna behandlas i tid, för din egen skull och för barnets. Basprogrammet beskriver vad som händer om ett prov är positivt: för hepatit B tas ett uppföljande prov, och åtgärder sätts in för att viruset inte ska föras över till barnet. För syfilis erbjuds behandling, eftersom tidig behandling är avgörande för att barnet inte ska ta skada.

Provet för röda hund, rubella, visar om du har skydd. Saknar du det erbjuds du vaccin efter graviditeten, eftersom vaccinet inte ges till gravida. Socialstyrelsen påpekar att många som är vaccinerade ändå saknar påvisbara antikroppar, så ett svar utan skydd betyder inte att något har gått fel. En del av proverna sparas också i en biobank, för din eller ditt barns vård, och det berättar barnmorskan om.

Blodgrupp, RhD och antikroppar

Blodgruppen bestäms i vecka 10–12. Samtidigt letar laboratoriet efter erytrocytantikroppar, alltså antikroppar mot röda blodkroppar som i sällsynta fall kan skada fostret.

Är du RhD-negativ bestäms också fostrets RhD-typ med ett blodprov från dig. Karolinska Universitetssjukhuset skriver att antikroppsundersökningen sedan upprepas hos RhD-negativa kvinnor som väntar ett RhD-positivt barn, och hos dem där antikroppar har hittats. Socialstyrelsens basprogram anger en ny kontroll i vecka 27–29.

Blodsockret: P-glukos och glukosbelastning

Barnmorskan tar P-glukos i fingret flera gånger, och Socialstyrelsen rekommenderar att alla gravida testas för graviditetsdiabetes i vecka 24–28. I praktiken skiljer sig rutinerna: i vissa regioner gör alla en glukosbelastning, i andra bara de som har riskfaktorer eller ett högt P-glukos. Hur glukosbelastningen som gravid går till, och vilka gränsvärden som gäller, har en egen sida.

KUB och NIPT: blodprover som handlar om fostret

Två frivilliga undersökningar bygger delvis på ett blodprov från dig. KUB kombinerar ett blodprov, som tas när du har passerat vecka 9, med ett ultraljud i vecka 11–14. Resultatet är en sannolikhet för vissa kromosomavvikelser, inte ett säkert besked.

NIPT är ett blodprov i armen som också visar en sannolikhet. 1177 skriver att NIPT är mycket tillförlitligt när det inte visar någon avvikelse, men att ett avvikande svar behöver bekräftas med andra prover. Vilka som erbjuds KUB eller NIPT, och om det kostar något, skiljer sig mellan regionerna.

Så läser du dina provsvar som gravid

Det viktigaste är att veta vilket intervall ditt värde jämförs med. En översikt från 2021 konstaterar att de flesta laboratorier använder vanliga vuxenintervall även för gravida, trots att många värden förändras trimester för trimester. Markeringarna H och L säger då mest hur du skiljer dig från en kvinna som inte är gravid.

Jämför hellre med dina egna tidigare provsvar från samma graviditet, och fråga barnmorskan vad som är väntat i just din vecka. Hur intervall skiljer sig mellan kvinnor och män i allmänhet förklaras på sidan om blodprov för kvinnor.